Det är tomt.
Så jävla tomt.
Det är som att jag står i änden av ett rum, och du står utanför rummet. Jag skriker ut att jag älskar dej. Men du hör inte, du står utanför. Jag vet att du älskar mej nånstans därinne i dej. Men du vågar inte skrika ut det på samma sätt som jag gör.
För du e bara en skit, en äcklig liten falsk unge som är så omogen att jag tillochmed jag skäms över dej. Usch fyfan, jag önskar jag kunde säga att jag hatade dej.